Han vet ingenting. Det är djupt sant trots att vi inte förstår, it is in the nature of things. Eftersom allt som är verkligt bara är här och nu. Livet är enbart här och nu. Det är egentligen lätt att inse, det enda jag kan uppleva, det enda jag kan erfara är precis det som händer här och nu. Ingenting annat existerar egentligen, ingenting annat existerar i verkligheten. Samtidigt skapar vi hela tiden föreställningar om framtiden och upplever oss ha minnen av det förflutna, och alla dessa idéer ger oss förutsättningar för smärta och lidande. I vår tid, i den verklighet de flesta av oss upplever är dessa idéer den vanligaste orsaken till smärta och lidande. Vanligast är nog våra föreställningar om oss själva och det lidande de ger upphov till hos så väldigt många. ’Jag duger inte till’, ’jag är inte tillräckligt bra’, ’ingen vill vara med mig’. Mindervärdeskomplex, brister i självkänslan, känslan av ensamhet och övergivenhet och allt detta baserat på en upplevelse av ett separat jag, ett jag som är avgränsat och avskilt från alla andra, från allt annat. Det är en jag-upplevelse som så starkt identifierar sig med den här kroppen, som är så påtagligt avgränsad. Vi kan fråga oss hur mycket kroppens påtaglighet, dess uppenbara gränser är det som ger upphov till föreställningen om ett avgränsat jag, ett ändligt jag? Det är både lätt och naturligt för oss att se kroppen i dess separathet, vår synförmåga är ju så konstruerad att den bara ser en otroligt liten del av det elektromagnetiska fältet, det synliga ljuset. Om vi kunde ställa in skärpan så att vi såg som ett elektronmikroskop ser så skulle vi ju upptäcka att de här gränserna är i högsta grad relativa, de är flytande och genomsläppliga.
Varför skriver jag om det här? Tja, jag när något slags önskan att fler skulle bli djupt medvetna om sin egen sanna natur, det jag som är bortom och så mycket mer än det lilla begränsade jaget vi för det mesta identifierar oss med. Det är förstås svårt att prata om det där oändliga jaget som är bortom tid och rum, det går ju inte egentligen att klä i ord just eftersom alla ord till sin natur innebär begränsning. Dock kan vi uppleva ’det’ eftersom det är vår egen sanna identitet. Insikten om detta vårt sanna jag innebär också en djup befrielse, en kontakt med en mer eller mindre kontinuerlig frid. Mer eller mindre eftersom det är lätt att då och då falla tillbaka in i identiteten med det ’lilla jaget’.
Ord, ord, ord. Jag vill ju egentligen bara dela med mig av den frid jag funnit efter många år av olika former av inre konflikt och lidande.
2 Comments
Hej Dan,
vad roligt att höra lite tankar i denna tid vi lever i med all den oro i världen vi har runt oss.
Precis när Covid-19 bröt ut fick jag en nytt hem och det var helt klart tydligt att jag fick hjälp av den andliga världen.
Jag fick min trädgård som jag aldrig trodde jag skulle få och en lägenhet som känns som jag är på semester och den känns bara positiv. Trot denna oroligs tid har jag funnit lugnet och tackar mina andliga vänner för mitt underbara hem och trädgård där jag odlar örter och doftande blommor.
Jag kom att tänka på dej när jag berättade för någon att du hade hjälpt mej att vara i himmelriket eller det som finns efter den jordiska döden.
Varför jag slutade var att sista gången fick du en stund svårt att kontakta mej och det var därför jag var i ett beslut om att gå vidare och inte komma tillbaka eller att lyssna till dej.
Jag blev rädd att en annan gång gå vidare in i den mörka gången som gör att du inte kan ta mej tillbaka.
Hoppas du skriver mer om dina tankar så jag får läsa det. Så fort jag träffade dej i rummet gick jag bort från denna värld och jag tyckte det var en fantastisk känsla av andlig kontakt.
Hej Eva
Ledsen för sent svar! 2 år … I vilket fall tack för dina fina ord och fint att höra att du hamnade på en fin plats!