”Jag vill tacka livet …” sjöng hon, Arja Saijonmaa. Ja tack, det är bara att instämma, … ”som har gett mig så mycket”. Det är väl därför jag skriver idag, och jag tror också det är den främsta orsaken till att jag startade den här hemsidan och bloggen. Tacksamheten för vad jag fått ut av att gå ‘zenvägen’ och därmed en vilja att ge tillbaka, att om möjligt förmedla vad det kan ge av frid och glädje.

Som alltid med zen blir det paradoxalt när vi ska börja sätta ord på vad zen är. Min lärare, Genpo Roshi, har många gånger sagt ‘zen är ditt liv’ i betydelsen att zen inte är något annat än min livsväg, och att zen inte syftar till ge något överhuvudtaget annat än den insikten. ”There is nothing to attain”, och det är förstås sant i en djupare bemärkelse. Upplysningen ger en insikt i att upplysningen är en illusion, det finns ingenting där. Zen är ditt liv och ditt liv är ditt liv och det var det redan från början, alltså, ge upp ditt sökande, för du är redan framme! Ett annat sätt det uttrycks på är att ‘samsara är nirvana och nirvana är samsara’, de är båda tomma. Ytterligare ett finns här, ‘the identity of relative and absolute’, ett fantastiskt zen poem som tillskrivs Shitou, en zenpatriark från 700-talet i Kina. Roshi Pat Enkyo O’Hara skriver om poemet i ett Newsletter från Village Zendo: ”Let me just end with the story of where Shitou went after Huineng died. He found himself going to a second teacher, Quingyuan, who asked him where he came from. When he said from Hui-neng’s, Quingyuan said, “What did you bring with you?” Shitou said, “I had everything I needed before I went.” Quingyuan said, “Well if that’s so, why did you go?” Shitou said, “If I hadn’t gone there, how would I have known it?””

En fin liten historia som uttrycker det motsägelsefulla i att när vi söker så måste vi söka tills vi inser att svaret redan finns där och ge upp sökandet. Genpo var den som till slut hjälpte mig att inse det. Hans Big Mind-process var också mycket behjälplig. Även om jag alltså insåg vad Genpo menade, att ‘det är bara detta’, ingenting annat, så gav det mig i slutändan frid, jag kunde ge upp och i och med det så gav jag också upp mina konflikter med mig själv. Kanske att insikten förde med sig känslan av att det är som det är, och det är precis så det ska vara, det kan inte vara på något annat sätt. Alltså samma sak med mig, jag är som jag är, och det är precis så jag ska vara. Däri ligger en djup frid och ro med mig själv. Den förståelsen gör det lätt att känna glädje och att uppskatta livet, alltså är vi tillbaka där vi började, i tacksamheten.

0 Comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *