Efter att jag publicerade munkeneko.se och la en notis om det på min Facebook-sida så fick jag lite olika reaktioner. Bland annat skrev en vän: ”Grattis Dan! Låter som ett spännande steg, som jag inte riktigt förstår vidden o djupet av. Berätta gärna!” Vad är, för mig, vidden och djupet av steget att bli munk? Återigen hamnar jag först där att jag inte riktigt vet, det var mer en känsla som fick mig att fråga Genpo om han ville genomföra ceremonin med mig, inte något genomtänkt och väl övervägt. Mer en känsla av att nu är det dags. Samtidigt ligger det ju som sagt många år av träning, av att gå ‘zenvägen’ bakom beslutet, och kanske ännu mer av vad det betytt för mig. Som jag nämnde i presentationen så var det arbetet med Genpo Roshi som till sist vände mina inre konflikter till motsatsen, frid med mig själv, ett slags slutgiltigt (?) accepterande av livet som det är och mig själv som jag är. Vilket kanske i grunden är en och samma sak. Detta har i sin tur utlöst en djup tacksamhet över vad jag fått i livet, och en stor tacksamhet mot Genpo och zenbuddhismen. Det senare är säkerligen det som fått mig att avlägga löftena som buddhist (Jukai-ceremonin 2011) och sedan fördjupningen av de löftena när jag blev munk. Känslan av djup tacksamhet fördjupar upplevelsen av medkänsla med alla dem som inte hittat friden i sitt inre, vilket leder till viljan att vara ett stöd i den process som kan hjälpa en människa att hitta sin väg. Att bli munk innebär för mig att jag fördjupar mitt löfte att vara ett sådant stöd.

0 Comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *